Idag vaknade jag upp på böttre humör än igår. Fortfarande inte på topp, men nu räcker det. Det är okej att må dåligt, men inte att ligga i skiten och rulla runt. Jag bestämmer att det här ska bli en bra dag!

Motivationen till träningen var tillbaka, men det planerade benpasset fick flyttas fram till fredag. Slog i knäet hårt som tusan i väggen igår och kunde inte gå på benet till en början. Idag känns det ok och det är ingen skada i knäet, bara ett rejält blåmärke. Men för säkerhetsskull bestämde jag mig för att skippa ben idag och istället fick det bli kondition!

Var sugen på ett riktigt mördarpass, och ett mördarpass fick jag till! När jag klev av visste jag inte om jag skulle kräkas, svimma eller rentav dö, haha! Älskar såna pass. Har den där underbara känslan som man bara får efter ett stenhårt pass, ni vet? Redo för att gå och sova igen. ;) men icke! Nu ska här ätas lunch, duschas och sen iväg till stan.

Fick en kommentar som jag tänkte svara på också! Ang varför jag stack till gymmet igår trots att jag inte var på topp.
Då kontrar jag såhär - vad gör du när du mår dåligt? Tittar på en film? Tar en promenad? Umgås med vänner? Precis så är träningen för mig. Ger mig lyckorus och får mig att må bra. (Nej, jag mår inte dåligt av att ha vilodag) Det är min medicin!
Sen tvingade jag mig inte, motivationen var bara inte lika hög som den brukar.