Talar ut
Det är väl det jag gjort ett tag nu. (observera att detta inte har med träningen/mat att göra, utan allmänt) Samtidigt som jag funderar mycket över livet. Funderar på livets mening, varför just jag drabbades av en ätstörning. Varför jag förlorade min pappa osv. Livet är inte rättvist och ibland önskar jag att jag bara var en "vanlig" tonåring. Men å andra sidan har jag lärt mig så mycket av allt som hänt i mitt liv. "What doesn't kill you only makes you stronger", visst?
Och dessutom finns det ju så många andra där ute som har det värre än mig. Jag lever, jag är okej. Och det är väl det viktigaste?
Ibland måste man tillåta sig att backa, känner efter och helt enkelt andas lite också.
Fast vem säger att en "vanlig" tonåring inte haft ett liv som dig? Har själv haft en väldigt jobbig uppväxt och varit väldigt destruktiv men man blir bara starkare av att ha en sån bakgrund i bagaget :)
Sånt som är hela världen för andra är småsaker för oss som verkligen fått kämpa igenom jobbiga perioder eller händelser! Kram på dig!
Jag kan också komma till den där punkte ibland, när allt bara blir för mycket. Tror de flesta känner så i perioder. Man får försöka att lugna sig själv. Inte bli apatisk eller få panik. Eller så lever man ut känslan ordentligt, tillåter sig att stanna under täcket hela dagen och skita i allt, eller ligga och skrika/gråta. Bara man kommer på fötter sen så.
Vad har du för dig nu om dagarna? :) Du kanske skrivit det förr, men nu minns jag inte... Jobbar du, pluggar du? Eller funderar kanske?
kram!
Bra att du tänker på att du själv ska må bra! Har följt dig så länge och sett hur du ofta prioriterat andra (vet själv hur det är, menmen), kämpa på!
Och förresten, vilka grymma quads du jobbat in! :D
Ta hand om dig!
Var rädd om dig och kämpa på!
bra att du stannar upp och reflekterar över nuet och måendet, att lyssna på kroppens signaler är direkt avgörande för din nuvarande och kommande hälsa, det verkar som du blivit bättre på just detta :) stor kram!