Godmorgon! Allt bra med er? :)
Här sitter jag i "nattmössan" och äter frukost - det jag alltid äter. Keso/kvarg toppat med hallon, banan och granola, samt en äggmacka. Börjat tröttna lite på det nu, efter att ha ätit samma i någon månad? Haha. Utökade med äggsmörgåsen för inte så längesedan, så äggmackor är fortfarande en stor favorit. ;) 
Ni kan väl lämna en kommentar här nedan om vad ni åt till frukost idag? 

Hej på er! Jag ber så himla mycket om ursäkt för att jag varit så dålig på att uppdatera bloggen. Mycket i skolan och allmänt, men nu är jag tillbaka! Såg att jag fått en hel del respons till mitt förra inlägg, vilket jag tycker är himla kul! Ska sätta mig ner och svara på kommentarerna snarast. Kom ihåg att om ni inte har en blogg så svarar jag i inlägget ni kommenterat alternativt i ett nytt inlägg. 

Är det något ni funderar på? Vad vill ni se här i bloggen? Tänkte sammanställa ett inlägg just med frågor då det trillat in ett par stycken och det är sådana frågor som skulle vara intressant för alla att få svar på, tror jag iallafall! 

Jag är så in i bomben trött på alla dessa kommentarer. "Varför äter du nyttigt? Varför tränar du" osv. Jag förstår inte varför det är okej för andra att kommentera hur någon annan äter, eller nej, förlåt, hur en som äter hälsosamt äter. För inte tusan är det okej om jag går fram till någon som är smällfet och säger "eh, du, ska du verkligen äta den där pizzan?" t.ex. 
Särskilt jag, som tidigare anorektiker, ska absolut inte välja fullkornsbröd framför vitt bröd, fett ifrån avokado/nötter etc istället för färdiga såser med massa e-ämnen. Inte heller ska jag ha nötter i yoghurtskålen, utan sockriga flingor är rätt! Jag måste tacka ja till den där kanelbullen för att bevisa att jag är frisk, jag ska dyrka donkenmat och gud förbjude om jag skulle äta en sallad!! 
Varför är det så? Jag väljer att äta hälosamt för att jag vill det och min kropp mår bäst av det. Av vitt bröd får jag ont i magen samt känner noll mättnad och blir hungrig med en gång igen, likaså av snabbmat. Fast även jag har dagar då jag struntar totalt i detta och hellre äter en sunkig cheeseburgare framför en fräsch sallad, och tar smällen dagen efter. Men inte varje dag, och det är ett aktivt val jag gör för att må bra på insidan och ut.
Jag äter nyttigt, ja, men nyttigt betyder inte att jag svälter mig själv och äter yttepytte portioner. Skulle jag äta som matschemat man får på sjukhus pga ätstörningar hade jag gått hungrig hela dagen. Jag lyssnar på min kropp och vad den behöver, och det är inte att äta enligt ett förbaskat matschema med exakta mängder. 

Jag kommer nog alltid få sådana här kommentarer, inte minst för att jag just äter hälsosamt och tränar vilket sticker så enormt i vissas ögon, men också pga att jag gått ut med min ätstörning öppet. Och det är smällar jag är villig att ta, då jag dagligen får mail/meddelanden på kik från folk som ber om hjälp. Jag vill använda den kunskap jag har till att just det, hjälpa. Men jag tänker inte stå och ta emot sådana här påhopp pga mitt val av livsstil.

Måndag: 30min crosstrainer, styrka för bröst, triceps
Tisdag: 30min crosstrainer, styrka för rygg, biceps
Onsdag: Body balance
Torsdag: 30min crosstrainer, styrka för ben, mage
Fredag: 1h 50min Octane
Lördag: 30min Octane, styrka för rygg, biceps
Söndag: 1h 50min Octane, styrka för mage

 

Förra veckans träning ser ni här! Blev en hel del kondition denna veckan, haha. Fastnade antingen framför en serie, i telefon eller mitt i en spurt. Octane är som ett löpband och crosstrainer kombinerat, grymt jobbigt! 

Hej vänner! Jag ber om ursäkt för den himla dåliga uppdateringen. Just nu är det mycket i skolan, har precis fyllt 18 och så har jag försökt vara ute i solen så mycket som möjligt, vädret har ju varit underbart! 
Tänkte jag kunde dela med mig lite av vad som hänt på min instagram? Där uppdaterar jag ju flera gånger per dag. Är det något ni önskar recept på av det nedan? Vad vill ni läsa om? Har lite bloggtorka. Ja, redan.. ;)

Perfekta ägget / Svettig tös efter ett killer konditionspass

  

Frukostmat till middag, surpriise! / Tränade med mami

Hemmagjord kokoswrap med bönröra / Tacos! 

Jag på min 18årsdag / Experimenterade fram en nyttig variant av risifrutti - pina colada

Unnade mig en sån här på födelsedagen! / Skrev ett litet utdrag från min historia

Tycker jag börjat få en liten rumpa! / Drömglaset! 

Kycklingsallad / Min bror påstod att jag inte har muskler.. Pfht! 

Godmorgon! Vaknade upp på desto bättre humör idag, vilket jag tackar för. Är inte van vid såna dippar längre, och det bästa är att det just bara är dippar som kommer sällan för mig numera, jämfört med innan, då de bra dagarna var få. 

Jag har suttit och stirrat på datorn hur länge som helst nu. Funderat på vad jag ska skriva. Vill skriva peppande, inspirerande. Men just nu kan jag inte. Mitt mående pendlar så himla mycket just nu. I ett par dagar har jag mått bra - skrattat, levt och inte tänkt så mycket. Till och med kunnat stå framför en spegel, helt naken, och faktiskt gillat min kropp. Visst, inte så att jag tänkt "DAMN, smokin' hot!" eller så, men åtminstone kunnat acceptera det jag såg. Och spegeln jag tittade i är placerad framför ett sådant osmickrande ljus, ni vet? Där man ser minsta lilla skavank. Där stod jag, som flera år hatat mig själv och min kropp så innerligt, och tyckte trots allt att jag såg okej ut. Det är ett jäkla stort framsteg för mig. 

Men trots det hittar jag mig stirrandes in i väggen. Gråtfärdig. Slutkörd. Då och då undrar jag hur mitt liv hade varit om jag inte hade drabbats av en ätstörning. Vart jag hade varit idag. Vem jag hade varit. 
Ibland slås jag av tanken, att tänk om jag inte blir friskare än såhär. Tänk om jag aldrig blir fri? Det skrämmer mig. Ovissheten. Känslan av att allt är hopplöst. Att jag kämpar i onödan. 
Jag är rädd för framtiden. Rädd för att släppa in folk. Men mest av allt är jag nog rädd för att känna. Det är lättare att inte känna alls, att bara stänga av. Som jag så länge gjort. 

Så nej, jag tänker inte ljuga och säga att allt är bra. Det är det inte. Idag är jag inte på topp, men det är okej, för jag vet att det bara är en dålig dag, inte ett dåligt liv. Jag vet att det bara är dumma tankar som säger att jag aldrig kommer bli frisk. För det kommer jag, och jag tänker aldrig ge upp. Jag ska ta tillbaka det som är mitt. Det är okej att känna. Det är en del av processen mot friheten.

Så idag säger jag ingenting mer än det här. Det är okej. Jag, och ni, är bra som vi är. Vi kommer må bra tillslut. Kanske inte idag, kanske inte imorgon eller ens nästa år, men en dag kommer det bli bra. 

Vid denna tiden på året brukar vara då jag får återfall i anorexin. Då jag går ner mig rejält. Sommaren är påväg, varmare tider likaså. Dvs mer hud syns och bikinin åker på. Allt tidningarna skriver om är hur du snabbast blir av med de där "extrakilona", vilka övningar du ska göra för att få den där platta magen och allt det dära. Vart man än vänder sig så får man det i ansiktet. Folk bantar till höger och vänster och det tar aldrig slut. Men vet ni? Lika snabbt som kilona åker av kommer de tillbaka. Just för att det är en absurd bantningskur som inte är hållbar. Vad tror du händer såfort du börjar äta igen? Jo, du går upp i vikt igen. Och vad gäller övningar för en platt mage? Det funkar inte så. Du kan inte punktförbränna hur gärna du än vill. För att få en platt mage hjälper det inte att göra hundratals, kanske tusentals, situps. Nej, du måste bli av med fettet på magen först, innan den där platta magen visar sig, vilket du gör genom konditionsträning. 
Snälla, börja inte banta. Gör inte tusentals situps förgäves i hopp om att få den där platta magen. Köp inte de där tidningarna vars framsida pryds av "droppa tre jeansstorlekar inom en vecka!" Gör det bara inte. Är du inte nöjd med hur du ser ut idag, fundera på varför det är så. Har du ett normalt bmi och inte är överviktig är det antagligen omgivningens hets som tagit sig in i huvudet på dig. Då behöver du jobba på din självkänsla, inte på att bli av med de där icke-existerande extrakilona. Är du överviktig? Ja, då kanske du borde gå ner i vikt. Men inte för att sommaren är påväg, eller för att omgivningen säger det, utan för din skull. För att kroppen varken mår bra som överviktig eller underviktig. Men gör det för guds skull inte på det sätt som tidningarna föreslår. Det är inte hälsosamt någonstans.
Har du aldrig tränat förr, gå inte ut med inställningen att du ska träna sju dagar i veckan, då lovar jag dig att du kommer ge upp snabbare än du hinner blinka. Sätt upp realistiska mål. Kanske träna 1-2 gånger i veckan och sedan öka? 

Kosten är A och O vad gäller viktnedgång. Samma som med träningen gäller här. Ät inte mat som du inte tycker om! Att äta nyttigt är inte detsamma som att äta äcklig mat. Tycker du inte om kvarg som "alla" äter just nu, ät inte det då. Hitta något som du tycker om! Och du behöver inte sluta äta sådan mat du gillar, även om det är en meny från Mcdonalds. Bara inte äta det jämt. Det är okej att unna sig ibland. Njuta av livets goda. 
Ett motto som jag lever efter är "ingenting är så nyttigt att man alltid kan äta det, och inget är så onyttigt att man aldrig kan äta det". Alla människor har sunt förnuft - använd det! 
Nu kom jag helt bort från ämnet som jag egentligen skulle skriva om, haha. Anledningen till att jag tror att jag jämt fallit dit tidigare år, är för att jag haft så otroligt låg självkänsla. Jag har aldrig tyckt om mig själv eller min kropp. Och då spelar det ingen roll hur många kilon man än går ner, har man en dålig självkänsla så förbättras den inte av kilona du tappar. Jag lovar dig att den bara blir sämre. 
Jag vet att jag måste jobba på min självkänsla och det har jag varit dålig på i min kamp mot ätstörningen. Men på något sätt har den bättrats iallafall. Och det tror jag beror på att jag börjar tycka om mig själv mer och mer. Inse att jag är bra som jag är. Jag behöver inte förändra något på min kropp. 
I sommar tänker jag inte gömma mig i stora kläder eller i vassen. I sommar tänker jag vara den som struttar omkring i bikini och ger blanka fan i vad andra tycker, för jag är fin som jag är! Oavsett om jag är lite för smal eller lite för stor. Det spelar ingen roll! Duger inte det, ja då är jag mer än gärna ensam! Hellre ensam än omgiven av falska människor som enbart är med en pga utseendet, tycker jag åtminstone. Vad tycker ni? 

Sådärja, då är det dags för dag ett på listan som jag skrev om häromdagen. 
Min idrottsbakgrund. Ja, jag har egentligen alltid sysslat med någon sport. När jag var fem började jag spela fotboll och kort därefter även tennis. Höll på med båda sporterna fram tills jag var 12-13 år och var tvungen att välja mellan antingen tennisen eller fotbollen då det tog för mycket tid. Fotbollen blev mitt val, och jag fortsatte med det tills jag blev 15 år fyllda. Då valde jag att sluta eftersom jag ville spela för att det var kul, inte för att bli bäst. Och tyvärr gick inte det då alla lag börjat "toppa" (dvs bara de bästa i laget fick spela matcher). Jag var faktiskt duktig på båda sporterna och skulle gärna börja på någon av dem igen! Men just nu är det styrketräningen jag brinner för. ;) 
När jag slutat på fotbollen började jag träna på gym lite smått - inte seriöst dock. Blev väl någon gång i veckan på sin höjd. Fick sedan inte lov att utöva någon aktivitet pga anorexin och då försvann gymmandet också. Och här är vi idag! Nästintill frisk och tränar på gymmet som jag älskar! Har fått lite tankar om att tävla inom fitness, men det ligger låångt bort än så länge. ;) 

Hej på er! Hade ni en bra valborg igår? 
Fick frågan om jag inte kunde lägga upp bilder på mig innan anorexin. Självklart kan jag göra det! Nu varken är eller har jag varit den som tycker om att vara med på bild, så det var lite svårt att hitta bilder, haha.