Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, men jag försöker ändå. Det är viktigt. 
Jag har flertalet gånger fått höra av bloggläsare/instagramföljare att de hittat bilder på mig på tumblr osv, bilder när jag var som smalast. Det gör mig så himla, himla ledsen. Tjejen på bilderna är ju inte annat än en liten rädd, osäker och ledsen tjej. Jag ville ju egentligen bara ha uppmärksamhet. Bli sedd. Få folk att se att jag mår dåligt och behöver hjälp. 
Jag minns när jag tog de där fotot (ett foto speciellt som fladdrat runt på tumblr. Jag minns hur mitt hjärta knappt slog, hur jga svimmade var och varannan dag. All tvångsmotion och allt hat jag hade inom mig mot mig själv och min kropp. Det är skrämmande, och jag kan knappt tro att det faktiskt var jag för ett år sedan. 

Jag kan inte få bilderna att försvinna, bilden i fråga har blivit delad (vet inte hur det fungerar på tumblr) över 1000 gånger, men jag kan berätta för er att det inte är värt det. Det är inte värt det att slänga iväg era liv för att få det där förbannade "thigh-gapet". Det är inte värt det att ständigt säga nej till att hitta på saker med din familj/vänner för att tanken på att det kanske serveras mat skrämmer dig. 

Idag kan jag titta på min kropp, utan att hata det jag ser. Jag har accepterat att det är såhär jag ser ut. Visst, jag kommer alltid att önska att jag hade mer muskler, mindre av detta osv. Men jag hatar inte. Idag är jag säkrare i mig själv än någonsin förut. 

Välj livet, inte en sjukdom vars dödsstatistik är förfärligt hög. En sjukdom som mest troligt kommer ta ditt liv, familj, vänner och allt du bryr dig om. En sjukdom som gör att ditt hår på huvudet trillar av, men ger dig ökad hårväxt överallt annars (langohår), gör så att du fryser hela tiden trots tusen lager av kläder och förstör alla dina organ, speciellt hjärtat.